Jag spelade CS ikväll när tjejen var borta.

Jag spelade CS ikväll när tjejen var borta.

Ett spel jag spelat sedan jag var 14, på och av, men knappt rört på åratal. Och det märktes. Jag kom sist i mitt lag, trots att alla var dåliga. Sista plats ändå.

Det är lite roligt egentligen. Jag har ett Steam-bibliotek som har växt stadigt i år medan timmarna lagda på spel har stått still. Samlingen tickar upp, spelandet gör det inte.

Jag har gått från att vara ganska "hardcore" online till att max dra igång något i soffan med tjejen ibland. Det räcker. Och kvällar som den här, när nostalgin drar en tillbaka till gamla vanor, påminner mig egentligen bara om att det inte är lika roligt som det en gång var.

Idag får jag genuint mer ut av att städa köket, klippa gräset eller skriva kod. Alltså jobba.

Det säger nog allt.

Jag tror jag alltid kommer att tro att jag vill spela, men det är skillnad på att vilja och att faktiskt göra det. Allt har sin tid. Min tid som gamer är förbi och det är helt okej.